mrspjuth

Torsdagen började som sagt med en kort joggingrunda innan en helt ok fransk frukost. Första stop för dagen – Nusbaumer. Resan mot Steige, en liten vacker by som ligger i bergskedjan Vogeserna går på slingrande väg genom vacker skog och utsikt över Alsacedalen. Jag slås av att alla små byar vi passerar har kvar sin lokala bagare och char- & ostbutik. Det är först när vi kommer till större byar/små städer som vi ser Coop eller liknande. Synd att vi inte klarar att ha detta i Sverige.
Jos Nusbaumer för den gamla traditionen vidare, att göra klarar fruktdestilat, Eau-de-Vie Blanches eller Eau-de-Vie des Fruits. Frukten kommer från skogarna runt Vegoserna och Steige förutom Williamspäron som de köper från Rhône.
Det är 4:e generationen som driver företaget idag och 5:e jobbar i verksamheten. De har byggt upp ett fint besökscentrum och gästas dagligen av turister och närboende som handlar i den trevliga butiken.
Vi blir väl omhändertagna och visas runt i destilleriet och får hela historien om familjeföretaget. De framställer runt 30 olika Eau-de-Vier men även likörer och en sötare variant, s k crème. Ca 14 personer jobbar på Nusbaumer och vid vårt besök var det full fart i buteljeringsrummet då många företag beställt julklappar.
Efter visningen blev det besök i butiken, tillika provningsrummet, där vi smakade på ett stort antal destillat. Många fantastiskt goda men vissa kändes onödiga. All frukt passar inte, enligt min mening, att göra sprit av. Jag fastnade för Eau-de-Vie de Poire Williams. 43% alkohol med en härlig, tydlig päronton. Bra bett men inte alls spritig. Även deras Alisier och deras 40% likör Fine Orange var kanon. Självklart köpte jag några flaskor och har efter hemkomsten tagit ett litet glas efter middagen. En perfekt avslutning på en god middag.
Vi tackar för ett mycket trevligt besök och beger oss till närliggande by för lunch. Där blev det en stadig lunch, precis vad våra kroppar behövde efter att ha druckit massor av fruktdestillat. Det serverades Tartine Paysanne och sedan Bouchée a la Reine et Späetzlés. Till detta blev det en Alsace Rielsing från Christian Barthel. En bra start på en dag som skulle bli ännu bättre.

Vi lämnar vår lunchkrog och letar oss ner förbi bergsbyar till byn Wettolsheim där vi skall bo en natt samt träffa familjen bakom Albert Mann, en av de bästa producenterna i Alsace.
Albert Mann är kända för sina viner. Företaget leds av bröderna Maurice och Jacky Barthelmé och deras fruar Marie-Claire, arvtagerska och dotter till Albert Mann, och Marie-Thérèse.
Marknadschefen Marie-Thérèrese tar emot. Hon är sprudlande glad och pratsam, vilket jag förstår när hon berättar att hon är spanjorska men flyttade till Frankrike som ung, och leder oss in i provningsrummet där vi bjuds på fantastiska viner. Jag har druckit några av deras viner hemma i Sverige och är redan stor fan men att få besöka dem och höra deras vinfilosofi och prova hela serien är fantastiskt.
Deras filosofi är att göra vin baserat på de olika inslagen som jordmånen bjuder på, ett vin i harmoni med naturen. De jobbar biodynamsikt och är eko-certifierade. När vi senare träffar Jacky blir det biodynamiska tydligt. Han berättar om hur han följer månrörelsen innan det är dags för skörd och han länge studerat den biodynamiska läran. När vi dagens efter visas runt i vingårdarna av Maurice får vi fler bevis på deras kärlek till jorden. Maurice pratar nästan mer om vilka fruktträd och blommor de planterat i vingårdarna än om själva vinet och druvorna. De märks att de älskar sitt liv och båda bröderna har lätt att skämta och vara ironiska. De är riktiga livsnjutare! Svårt att inte bli kär i denna familj och deras viner.
Åter till några av vinerna vi fick prova. Maurice tog över då Marie-Thérèse fick kundbesök. Han skämtade om sitt senaste besök i Sverige då Fredrik på J&S tog med honom på kräftskiva och hur han nästan missade planet hem för att han var så fruktansvärt bakis….”Hur kan ni dricka vodka?”..var hans fundering.
De dukade fram alla sina Grand Cru viner förutom en tror jag. Vinerna är rena, balanserade med fin syra. Jag har svårt att säga något dåligt om dem för alla är så bra, från deras enklaste till min favorit från Hengst. En överraskning var deras söta Vendanges Tardives som var lysande. Så mycket gott och så trevligt.
Återkommer med mina provnoteringar lite senare.

Det blev en lång härlig eftermiddag med familjen som avslutades med en otroligt god och trevlig middag på en Guide Michelin rekommenderad krog i Colmar vid namn La Brasserie Côté Cour.
Menyn:
Amuse bouche – Mille feuille de Saint Jacques et mangue marinée au citron vert. Vin – Crémant Brut Albert Mann 1999. Intressant med en crémant med lite ålder. Passade utmärkt till pilgrimsmusslan med mango.
Poisson – Médaillon de lotte et St Pierre, émulsion de potiron épicée et jambon de parme. Vin – Riesling Schlossberg Grand Cru 2000 & Riesling Furstentum Grand Cru 2000. Sannslöst bra viner! Och fisken riktigt smarrig.
Viande – Carré d’agneau en croûte d’herbes, légumes oubliées et sa polenta crémeuse. Underbart lamm men polentan passade inte helt. Vin – Pinot Noir Les Saintes Claires 2008 & Pinot Noir Grand H 2005. Något av de bästa PN jag smakat. Kan inte påstå att jag druckit de bästa från Bourgogne så jag kanske är ute och cyklar när jag säger att dessa viner var toppklass men jag var inte ensam om att gilla dem. Bra var de och jag såg till att få hem några till svedala.
Dessert – Déclinaison autour de l’ananas. Vin – Riesling Altenbourg Vendanges Tardives & Pinot Gris Altenbourg Le Tri Sélection de Grains Nobles 2001. Härligt lagom söta för min smak!
Albert Manns viner är sexiga och lyxiga. Gå inte miste om deras viner. Det är en synd!
Middagen blev en toppmiddag. Värdparet Jacky och Marie-Thérèse var lysande och övriga sällskapet som tidigare under resan roliga och härliga. Vi avslutade på topp kan kag lugnt meddela. Trots trötta resenärer kände vi för en lite färdknäpp och hittade en bar, en Irländsk bar. Exotiskt med irländskt i Frankrike ;-). Besöket blev dock mer än trevligt. Det visade sig att de på menyn hade Dom Perignon 2000. Innan någon han riktigt reagera hade Rolf fixat fram en flaska som snabbt blev två flaskor. Barens ägare blev så till sig att få sälja två Dom Perignon att han lämnade baren och kom tillbaka med gåslever på hans bekostnad. En lyckad avslutning på en lyckad dag.
Trötta men lyckliga tog vi oss hem till hotellet för några timmars sömn. Som vanligt hade vi en tidig morgon att se fram emot. Fredagens program var tidig avfärd mot Chablis.