mrspjuth

Krogar kommer och går. Vissa är långlivade men långt ifrån alla. En del krogar lever ett år, andra 10 men som sagt få lever i 50 år och mer. Vad är det som gör att vissa krogar får ett långt liv? Det måste vara att det alltid jobbar driftig och framåtblickande personal som antingen jobbar med att ständigt leta, följa eller leda trender eller göra allt för att bevara den gamla känslan. Personal och krögare som ser till kvalitet och perfektionism och som kan ekonomi. Eller finns det andra svar?

Det glädjer mig att jag fortfarande kan besöka krogar som morfar Bosse jobbade på. Att veta att han stog i köket och levererade rätt efter rätt till dåtidens gäster. Nu har inte morfar jobbat på alla krogar som fortfarande lever men på vissa men han var duktig på att spara på menyer, något även jag gillar. Det är inte alltid man får ta med menyn men frågar man snällt brukar det gå…annars går det alltid att gömma en innaför kavajen..

I morfar Bosses menysamling har jag hittat några krogar som fortfarande lever och välkomnar gäster. Dessa är; Hasselbacken – menyn är från 30 mars 1954 och huvudrätten var Chaud-froid de perdreau Lucullus (?) och till det en flaska Saint-Emilion – Skansens Restauranger – onsdagen 24 februari 1937 erbjöd de gästerna en trerätters middag för 2:35 som bl.a. bestog av kokt kalv med dillsås och jordgubbstårta – Den Gyldene Freden – årtal osäkert men deras Kalvfilé Polignac kostade bara 6 kr – Grand Saltsöbaden – 1939 1 augusti smakade det säkert fantastiskt gott med Noisettes de Veau Rossini – Trädgårdsföreningen i Göteborg – en modern och vågad meny redan 1938 – Stallmästargården – 18 april 1960 hade de en ganska stor meny. ca 20 varmrätter kunde gästerna välja på. Själv hade jag valt Äppelfylld stekt fasan med rödvinsås – Foresta – Där jag själv bott många gånger och tömt ett och annat glas med Direktör Järrud hade på 40-talet färsk rökt lax med spenat och ägg för 4 kr som sin dyraste rätt – och till sist Riche – Riche lever i allra högsta grad. Riche var för mig stamhaket då jag jobbade på Strand Hotel. Inte sällan efter jobbet satt Strands piccologäng och spenderade dricksen på kall och förträfflig champagne för att lite senare äta middag på Bistro Jarl…och vilken härlig tid…Men just det..Riche skulle jag prata om – 21 maj 1945 kunde du njuta av snöripa med gräddsås och gelé för 5:50 eller Gösfilet bonne femme för 4 kr. Sugen på dessert? Klassikern Glace au Four för 2 personer gick på 7 kr…oj vad gott..Glace au Four!! Stor fatöl kostade 80 öre…hade inte varit fel idag.

Efter denna historievandring tror jag en nattmacka sitter rätt!